torsdag 30 januari 2014

RootsTech 2014

Videos från Root Tech 2013 (kanske 2014 ;-))

https://rootstech.org/about/videos/

Kalender med tider för livestream

Nedan Root Tech direktsändningar i svenska tider. Programmet hämtat från https://familysearch.org/node/2519

Twitter flöde https://twitter.com/search?q=%23RootsTech&src=hash


söndag 26 januari 2014

Finding an Ancestry in USA

This is how I found some relatives in the USA who also has moved back to Sweden




I am Carl Magnus Sälgö lower left. My son started in 2008 to get interested in our family tree and he sent a request to the Swedish Landsarkivet in Uppsala (was before I had Arkiv Digital)

My son sent a request 2008 to Landsarkivet regarding information about my mothers mother and got the answer A) below. My complement with links to Arkiv Digital in blue and transcriptions with yellow background.

After getting that information we succeeded to find Britta Sonja Linnéa Sjöstrand


I then did some searches on Google and found that she was dead but found a person that I suspected was her daughter. I did a search on Facebook with the daughters name and got a hit in the same town. Send her an email and yes it was a relative.

As this was a part of the family tree we never had had any connections with I got some new story of how life was and why Britta left Sweden

So using Arkiv Digital, Google and Facebook was the key factors in finding now living people in the USA for me.

Funny thing is that the son of Britta has moved back to Sweden.



A) Answer from Landsarkivet


Din förfrågan 2008-04-28 D nr K 1644/08


Enligt Domkyrko församlingsbok volym AIIa: 15, sidan 4280, var Hilma Charlotta Elisabeth, född 1903-05-16, dotter till Anton Rudolf Ludvig Sjöstrand, skrädderiarbetare, född 1873-10-07 i Häggesled, Skaraborgs län, och Elin Ottilia Bernhardina Bildt, född 1880-08-31, gifta 1899-09-10.

The Birth book (Födelseboken)  Hilma Charlotta Elisabeth:
Göteborgs Domkyrkoförsamling AIIa:15 (1899-1907) (AID: v82238 Öppna, NAD: SE/GLA/13180)
http://www.arkivdigital.se/aid/show/v82238.b259.s4280

Where Hilma Charlotta Elisabeth is born my mothers mother


The Birth Book (Födelseboken) Anton Rudolf Ludvig:
Uvered C:1 (1861-1894) Bild 109 / sid 41 (AID: v56618.b109.s41, NAD: SE/GLA/13605)
http://www.arkivdigital.se/aid/show/v56618.b109.s41


Transcript Födelse 7 okt 1873
Dop 19 okt 1873
Kön
Dopnamn Anton Rudolf Ludvig Johansson
Föräldrarna Skräddare Johan Johansson
Hemvist Mataholm ?!?! s 183
Ålder 30 -> 1843
Föräldrarna Kajsa Karlsdotter
Hemvist sidan 183
Moderns ålder 26 -> 1847

Dopvittnen Hemeg? (Hemmansägare?!?!) Johannes Jonsson med hustru
Maja Greta Johansson fr. ?????????
Präst A Winquist
Absolution
Särskilda anteckningar


Where Elisabeths father is born and his parents father are mentioned Johannes Jonsson  


Birth Book (Födelseboken) Elin Ottilia Bernhardina Bildt: Göteborgs Domkyrkoförsamling C:14 (1878-1880) Bild 247 (AID: v33244.b247, NAD: SE/GLA/13180)

http://www.arkivdigital.se/aid/show/v33244.b247




Transcript
911), (1880) Aug 31, Sept 3, Elin Ottilia Bernhardina, Bildt Nils Johansson, Skräddare, 32 år, Hustru Svenddotter Clara Elisabeth 29 år, E 228, ?????
Hustrun Mathilda Ringblom, ?? Charlotta Anderson , Barnbördshuset



Lysnings information
TBA



Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880
Svar
Namn
Anton Rudolf Ludvig
Hemförsamling
Häggesled
Hemort
Abramsg. eller Madaholm
Kontrakt
Barne
Län
Skaraborg
Födelseår
1873
Födelseförsamling
Häggesled Skaraborgs län
Civilstånd
Ogift
Kön
Man
Familjeställning
s.
Famstkod
Barn
Familj nr
1
Sida
4
Rad
34
Upprättad av
Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation

Om hushållet

Personer i hushållet
Fam. nr 1
Johansson, Johan, f. 1843 i Slädene Skaraborgs län, Skräddare
Carlsdotter, Maja Kajsa, f. 1847 i Levene Skaraborgs län
Hilda Elisabeth, f. 1871 i Levene Skaraborgs län
Anton Rudolf Ludvig, f. 1873 i Häggesled Skaraborgs län
Axel Bernhard Engelbrekt, f. 1876 i Häggesled Skaraborgs län
Carl Wiktor Wilhelm, f. 1878 i Häggesled Skaraborgs län






I Sveriges släktforskareförbunds databas ”Sveriges dödbok 1947-2006” noteras: 18731007-501 Sjöstrand, Anton Rudolf Ludvig Örgrytehemmet, Fredriksdalsgatan 3, Gbg S Död 26/7 1961.
Kyrkobokförd i Göteborgs Johanneberg, Göteborgs kn (Göteborgs och Bohus län, Västergötland).
Född 7/10 1873 i Häggesled (Skaraborgs län, Västergötland).Änkling (23/9 1930).







19000220-5029 Sjöstrand, Elsa Viola Margareta, Ribbingsg 18/Simonsen/ 416 52 Göteborg
Död 9/1 1985.
Kyrkobokförd (1985) i Härlanda, Göteborgs kn (Göteborgs och Bohus län, Västergötland). Mantalsskriven (1985) på samma ort.Född 20/2 1900 i Göteborgs Masthugg (Göteborgs och Bohus län, Västergötland). Ogift kvinna.


Enligt Haga församlingsbok volym AIIa: 39, sidan 2366, utflyttar Britta Sonja Linnéa Sjöstrand, född 1922-11-07 i Haga, till Uppsala Domkyrkoförsamling 1943-11-08. 


För vidare forskning hänvisas till Landsarkivet i Uppsala
Box 135
751 04 UPPSALATelefon: 018-65 21 00

Telefax folkbokföringssektionen: 018-65 21 55e-post: folkbokforingen@landsarkivet-uppsala.ra.se 

lördag 25 januari 2014

Share your tree - Ancestry.com

Svenska Dela träd




On the page add the email address or username in Ancestry to the people you should share your tree





Privacy Settings

On the tree pages set Public Tree



Invitations set up to see now living people or not 






torsdag 23 januari 2014

Förklaring av begrepp

Bra förklaring hittad

Begrepp från det gamla bondesamhället
Torp och torpare
Det är mycket vanligt att man stöter på begrepp som torp och torpare när man håller på med släktforskning. Däremot är nog inte alla helt klara med vad detta innebär. Att torpare var en person med ett mindre lantbruk är nog de flesta medveten om men inte mer.   
Begreppet torp har genom tiderna haft olika innebörd. På medeltiden var ett torp eller avgärdstorp en gård som anlagts på byns mark men avskilts som en självständig enhet.
Under 1500-talet kallades ett enstaka nybygge som byggts på en bys allmänning och låg lite för sig, för torp.
Skattemässigt var ett torp en jordlägenhet som var otillräcklig att sätta i mantal men tillräcklig att åsättas ränta. Under 1600-talet var många torp jämförbara med mindre hemman och skattlades som självständiga fastigheter till 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal.  
Från 1600-talet kom begreppet torp även att beteckna en mindre, inte skattlagd, jordbrukslägenhet. Den var oftast belägen på enskild mark, och nyttjanderätten uppläts åt en brukare (torpare) som gjorde dagsverken eller annan tjänst åt markägaren. 
Systemet med torp och torpare blev då ett sätt för de större godsen att tillförsäkra sig arbetskraft. Torpen byggdes på godsets mark och torparen hade skyldighet att som betalning för arrendet varje år utföra att antal dagsverken på godset.
Torpen blev med andra ord en avlöningsform för arbetskraft på gods och större gårdar. Man gjorde åtskillnad mellan jordtorpare och skogstorpare efter torpets placering på jordbruks- eller skogsegendom. Torpen var inte skattlagda.  
Torparna hade en mellanställning mellan arrendatorerna, som erlade arrende i pengar, och statarna/backstugusittarna, som levde av arbeten med betalning in natura.
Statarna var egendomslösa, jord- och djurlösa, fattiga gifta lantarbetare. De var kontraktsanställda på i regel ett år i taget och bodde på godsen i speciella statarbostäder, de s k statarlängorna.
Torparna däremot hade egen bostad, kreatur med tillhörande åkermark (som arrenderades). Arrendet betalades, som sagt, i form av dagsverken till markägaren. Torpen kunde ligga långt från godset. Brukningsrätten av torpen ärvdes.  
Andra typer av torp var t.ex. fiskartorp där arrendet delvis utgjordes av fisk, kolartorp vars brukare hade skyldighet att kola ett visst antal milor eller leverera en viss mängd träkol och kronotorp vars innehavare var skyldig att biträda med visst skogsarbete.
Under indelningsverket dagar fanns även en annan typ av torp, nämligen soldattorp, ryttartorp och båtsmanstorp. Ryttartorpen ingick i rusthållet som tillhandahöll ryttare till kavalleriet. Soldat- och båtsmanstorpen ingick i det ständiga knekthållet/båtsmanshållet vars rotebönder hade till uppgift att rekrytera och underhålla knektar respektive båtsmän.  
Antalet torp (dagsverkstorp) var som störst på 1860-talet, omkring 100.000. Efter laga skiftet 1827 avtog dock ökningstakten. Under slutet av 1800-talet och under början av 1900-talet ersattes i många fall dagsverksskyldigheten med penningarrende, och större torp blev ofta arrendegårdar. Dagsverken som betalningsform för brukningsrätten av torpen förbjöds år 1943 i den nya arrendelagstiftningen. Därmed upphörde torparinstitutionen.
En torpare var med andra ord en småbrukare som inte ägde jorden utan arrenderade den och betalade arrendet genom att utföra ett antal dagsverk på markägarens gods. Torparen var en landbo med med ärftlig besittningsrätt (åborätt). Vad som skiljde torparen mot övriga landbor var att torparen betalade arrendet med dagsverken. Se vidare "landbo" nedan.

Skatte-, krono- och frälsebönder  
Vad var det för skillnad på Skatte-, krono- och frälsebönder? Detta är inte helt okomplicerat och innebörden har ändrats under århundradena.
Till och börja med så kommer namnen kommer från den typ av jord dessa bönder brukade.  
        Skattebönder var brukare av skattejord, dvs de ägde jorden och betalade skatt till kronan. Redan under tidig medeltid skattelade kronan den jord bönderna odlat upp och vilken de betraktade som sin egendom.
        Kronobönder var brukare av kronojord, dvs de arrenderade jord som ägdes av kronan (staten) samt betalade skatt till kronan.
Kronobondens legotid var vanligen sexårig, och varje år betalade han arrende (avrad) för brukningsrätten till kronan. På 1680-talet fick de flesta kronobönder ärftlig besittningsrätt till gårdarna, en rättighet som dock kunde upphävas av kronan. 1789 stärktes den ärftliga besittningsrätten i något som benämndes stadgad åborätt.
En kronobonde har även benämnts landbo (kronolandbo).
        Frälsebönder var brukare av frälsejord, dvs de arrenderade jord av adeln och betalade skatt till adeln. Arrendet betalades i regel med dagsverken på markägarens gods.
Frälsebondens legotid var, liksom kronobondens, vanligen sexårig, och varje år betalade han arrende (avrad) för brukningsrätten till en frälse jordägare. Frälsebondens besittningsrätt var mindre trygg än kronobondens, framför allt efter mitten av 1700-talet.
En frälsebonde har även benämnts landbo (frälselandbo).  
Före reformationen fanns även kyrkojord. Under reformationen drog Gustav Vasa in kyrkans tillgångar till kronan, inklusive kyrkojorden. Denna jord blev därefter kronojord.  
Under början av1700-talet (förordningar1701, 1719, 1723) fick kronobönder rätt att köpa loss sin jord. Dessa bönder blev därmed skattebönder och hemmanet skattehemman.
Under 1800-talet minskade antalet frälsebönder då deras arrende drogs in och jorden lades under storgods.  
Det var skatte- och kronobönderna som ingick i det ständiga knekthållet i indelningsverket och hade skyldig het att rekrytera och underhålla knektar och båtsmän. Adeln och därmed frälsebönderna var befriade från denna skyldighet.  
Begreppet äganderätt har varierat under århundraden.
Skattebönderna ägde sin jord, men det var en sanning med modifikation. De ägde rätten att bruka jorden, en rätt som också ärvdes. Om en skattebonde inte längre brukade jorden eller inte betalade skatten kunde han förlora rätten till jorden. Jorden övergick då till kronan och blev därmed kronojord.
En skattebonde kunde inte heller som frälset arrendera ut jorden till någon annan. Endast adeln hade rätt att utarrendera privat jord. Denna rätt fick inte skattebönderna förrän i början av 1800-talet.
Vid försäljning av skattejord måste hemmanet och jorden först bjudas till den närmaste släkten. Först om någon av dessa inte var intresserad kunde han sälja till någon utomstående. Den nye ägaren var sen i sin tur skyldig att bruka jorden.
I Sverige var andelen självägande skattebönder relativt stor.  
Från 1562 fanns det två grader av frälsejord. Allmän- respektive ypperlig frälsejord. Allmän frälsejord var befriad från vissa skatter medan ypperlig frälsejord var befriad från i stort sett all skatt.
Ursprungligen fick enbart adel äga frälsejord, men från 1723 fick även ofrälse ståndspersoner, präster och borgare äga allmän frälsejord. Denna rättighet utsträcktes 1789 även till bönderna. År 1809 tilläts ofrälse personer att också äga ypperlig frälsejord. Jorden behöll sin status av frälsejord befriad från grundskatt även sedan den förvärvats av ofrälse ägare.
Efter att grundskatterna avvecklats 1885-1903 förlorade begreppet frälsejord all praktisk betydelse.
Grundskatt var en benämning på de ordinarie skatter som fram till 1903 åvilade en jordegendom. Grundskatterna bestod av jordeboksräntan, mantalsräntan och kronotionden. Grundskatterna som var från medeltiden avvecklades mellan 1885 och 1903 i samband med avskaffandet av indelningsverket. 
Landbo  
Landbo är en icke självägande bonde, dvs. en bonde som brukade jord utan att äga den.  Jorden som han brukade tillhörde kyrkan, frälset, kronan eller andra bönder. Beroende på vilken typ av jord de brukade kallades de därför för frälselandbo, kyrkolandbo, kronolandbo eller bondelandbo.
Förhållandet mellan en landbo och jordägaren kallades landbolega.  För rätten att bruka jorden (arrendet) erlade landbon årligen en avgift, avrad (landgille). När en ny landbo tillträdde eller då legan skulle förnyas var landbon dessutom tvungen att erlägga en städja.
Landbolegan ersattes under 1800-talet, av det fria arrendeavtalet. Landbolegan avskaffades i Sverige 1907.
Begreppet Landbo motsvarades av fästebonde i Danmark och leiglending i Norge och på Island. 
Åborätt:
Åborätt var en ärftlig besittningsrätt för kronolandbor, dvs landbor på kronojord. Denna rättighet infördes i slutet på 1700-talet och innebar att landborna och deras arvingar fick sitta kvar på gårdarna så länge de fullgjorde sina skyldigheter. Den stadgade åborätten reglerades genom föreskrifter 1808 och 1863 och gäller alltjämt.
Denna besittningsrätt gav även upphov till uttrycket åbo. Med åbo menades helt enkelt en person som brukade annans jord med en ärftlig besittningsrätt .
Det finns även en mer vidsträckt betydelse av åbo nämligen en jordägare som själv bebodde och brukade sin jordegendom.
Backstugusittare 
Backstugusittare var benämningen på personer som bodde i  mindre hus på en jordägares mark eller en bys allmänning. Dessa hus, backstugorna, var inte skattlagda. Backstugusittarna tillhörde de obesuttna i bondesamhället och var en brokigt skara och omfattade såväl relativt välbeställda hantverkare som dagsverksarbetare samt gamla och utfattiga personer.
I Skåne, Blekinge och i delar av Halland kallades de gatehusmän, i södra Norrland utanvidsfolk. På västkusten användes även benämningen strandsittare.
Backstugorna låg vanligen samlade i grupper utanför den skiftade inägojorden. De hade i regel också ett mindre stycke jord där de kunde odla potatis samt ha några grisar och höns. Ibland fick backstugusittarna också tillgång till bondejord i form av s.k. hälftenbruk.
De allra flesta hade dock inte den tillgången utan försörjde sig med lönearbete på gårdarna, hemslöjd etc. Tillgången på lönearbete var inte alltid så stor och backstugusittarna var ofta undersysselsatta och undernärda. Antalet backstugusittare antal ökade starkt i antal mellan 1750 och 1850.  
Det var inte ovanligt att backstugan bara hade tre riktiga väggar. Den fjärde kunde var en jordvägg om huset låg i en backe. 
Undantag
De flesta känner nog till uttrycket "att sitta på undantag" man vad betyder det?
Undantag kan ses som en pensionsliknande förmån för det äldre paret på en bondgård. Det var vanligt att när bonden blev gammal så överlät han gården i förtid på exempelvis sonen, dvs sonen övertog gården medan föräldrarna fortfarande levde.
Undantag reglerades av fastighetsrätten. Undantag innebar bl.a. fri bostad, viss mängd ved, utsäde etc per år som en bonden kunde förbehålla sig och sin hustru. Oftast byggdes en mindre stuga på ägorna som det äldre paret fick bo i. 
Undantag eller avkomsträtt kunde även förhandlas fram om bonden sålde gården.
Avkomsträtt innebar rätt till förmåner från en fastighet. Det kunde gälla rätt till viss avkastning eller ränta. Den vanligaste formen var att säljaren av gården förbehöll sig rätt till fri bostad, ved, mjölk m.m. 
Inhysehjon
Inhyseshjon var en beteckning som användes på den del av jordbruksbefolkningen som inte ägde jord och som betecknades som en underklass inom allmogen. En inhyseshjon var inneboende på gården och var normalt inte närmare släkt med familjen eller i övrigt tillhörde tjänstefolket. Socialt sett hade de lägre anseende än backstugusittarna. Ca 20 % av allmogen utgjordes 1855 av inhyseshjon.
Fattighjon / Fattighus:
Fattighuset/fattigstugan var en byggnad där fattiga och orkeslösa personer inhystes. I 1686 års kyrkolag rekommenderades församlingarna att inrätta fattigstugor och i 1734 års lag ålades församlingarna att inrätta dem, men detta åtlyddes inte på alla håll.
De som var inhysta på fattighusen kallades fattighjon.
Från 1860-talet fanns också fattiggårdar, där mindre bemedlade men arbetsföra jordbruksarbetare bodde. Fattighusen ersattes från 1918 av ålderdomshemmen.
Statare
Statare var helårsanställda, i regel gifta jordbruksarbetare på större jordbruk. Ordet statare anger att lönen utgick i form av naturalön, s.k. stat. Vanligtvis var bara män anställda som statare, men kvinnliga statare, som bara fick halv stat, förekom
Statarna var och förblev en storgods företeelse, även om en och annan större bondgård kunde ha statare.
Statarna var egendomslösa, jord- och djurlösa, fattiga gifta lantarbetare och anställdes familjevis, dvs hustrun förväntades också att arbeta.
Se vidare  HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/slstat.htm" Statarsystemet.

Källor: 
Nationalencyklopedin 
Bondesamhället
I det svenska bondesamhället under 1700- och 1800-talet talade man inte så mycket om familjen utan om "folket på gården". Till gårdsfolket hörde bondens familj, kanske några släktingar och dessutom tjänstefolket: drängar och pigor. Drängarna och pigorna kunde vara barn, ungdomar som arbetade tills de fick en egen gård, och äldre människor som inte hade kunnat skaffa egen jord. På en svensk gård bodde oftast ej fler än tio personer. Det var svårt att skaffa fram mat till fler. 
En gård hade ofta drängar och pigor om husbonden och husfrun var unga och hade små barn. När barnen blev större och kunde hjälpa till med arbetet på gården behövdes i regel inga pigor och drängar. Bondefamiljerna brukade ej ha så många barn. Man gifte sig sent, kvinnorna var ofta 25 år eller äldre, männen omkring 30. Men traditionerna var olika i olika delar av landet. 
Människorna i torp och backstugor hade inget tjänstefolk, de arbetade själva för andra. De bodde i kärnfamiljer (mamma, pappa, barn), men måste ofta skicka barnen som lillpiga eller lilldräng till någon bonde redan då de var små. 
I bondesamhället var det inte förälskelse och kärlek som bestämde vem man gifte sig med. Vilken familj man kom ifrån, hur stor gård familjen hade mm var viktigare. 
Man behöver bara gå tillbaka till början av 1900-talet för att det skulle ha varit otänkbart för en gift kvinna i Sverige att gå utomhus utan hårbeklädnad. Håret fick ej visas utan man bar alltid någon form av huvudbonad. Detta levde längst tid kvar på landsbygden.
Känd är den historia om en kvinna i en bondby som skulle uträtta ett ärende tidigt på morgonen. Hon struntade i huvudbonaden och hade bara nättsärken på sig (något under bar man ej, under kläder fanns inte) när hon gick ut. Trots den tidiga timmen möter hon en granne. Snabbt som ögat lyfter hon särken så att håret täcks. Det var viktigare att skyla håret än resten av kroppen.
I bondesamhället sattes de gamla "på undantag". Det betydde att de lämnade över gården till något av barnen och flyttade till en mindre stuga på gården, undantagsstugan. Man skrev ett kontrakt där det stod vad de unga skulle ge de gamla varje år: ved, säd, hö osv. Detta kallades födoråd och födorådstagare.
Pigor och drängar, som kanske arbetat hela sitt liv på gården, fick ofta stanna när de blev gamla. De kallades inhyse-hjon
Men alla på landsbygden bodde ej på bondgårdar. Det fanns många fattiga och sjuka som måste klara sig på det som bönderna ville ge dem. I mitten av 1800-talet började man auktionera bort fattiga barn och gamla till de som hade lägst krav på ersättning från socknen för att ta hand om dem. Ofta fick barnen arbeta hårt på gården dit de kom. Aktionerna med fattiga människor fortsatte ända till 1918.
Drängar och pigor
En drängar respektive en pigor var tjänstefolk på bondgårdar. Dessa benämningar användes i början även för ogifta söner och döttrar som arbetade hemma på föräldrarnas gård. Dessa benämningar används fortfarande bl.a. i Danmark för pojkar och flickor.
I Sverige så kom anställda att kallas för tjänstedrängar respektive tjänstepigor för att skilja dem från gårdarnas egna söner och döttrar. Sedermera kom benämningen drängar och pigor enbart att användas för anställda.
Andra benämningar för anställda på bondgårdarna var förutom tjänstefolk även tjänstehjon och legohjon
Dräng:
En dräng var således en jordbruksarbetare och utförde grövre sysslor på gården. Drängarna var vanligen ogifta och anställdes i regel på helårskontrakt. Deras anställning lydde under tjänstehjonsstadgan.
Under 1700- och 1800-talen var drängarna färre till antalet än pigorna, utom i Bohuslän och Skåne, där fisket resp. det tunga jordbruket krävde mansarbeten i större omfattning.
På de större gårdarna bodde drängarna ofta i en särskild drängkammare eller i en separat byggnad, en sk. drängstuga.
Piga:
En piga var en tjänsteflicka som arbetade på bondgårdar och vanligen städslad årsvis. De arbetade med en mängd olika arbetsuppgifter. På gods och herrgårdar hade de mer specialiserade uppgifter som kökspiga, lagårdspiga etc. 
Legostadgor:
Mellan
1664 och 1926 reglerades förhållandet mellan arbetsgivaren och hans tjänstefolk i ett antal legostadgor. Fram till 1920 tillät  dessa stadgor arbetsgivaren att utöva aga. Efter 1858 fick det dock aga endast ske mot män under 18 och kvinnor under 16 år.
Löner och anställningstid reglerades också av stadgorna. Förutom mat och husrum och klädesplagg fick tjänstefolket även en mindre kontantsumma. 
Den första legostadgan utfärdades 1664 och följdes av nya stadgor 1686, 1723, 1739, 1805 och 1833; den sistnämnda upphävdes först 1926. 
Slankveckan eller friveckan var en fri vecka som medgavs för tjänstefolk som bytte tjänst, allt enligt legostadgan  Drängen eller pigan skulle inställa sig i sin nya tjänst senast sju dagar efter flyttdagen. 
Flyttningsdag eller flyttdag var den dag då ett legohjonsavtal upphörde. Utanför Stockholm var det den 24 oktober, i Stockholm även 24 april  (enligt 1833 års legostadga).
Innan dess hade tjänstefolk anställts vid Mickelsmäss (29/9) för ett år. Detta datum ändrades dock låg inom böndernas arbetsår. I samband med byte av tjänst och bostadsort fick man en veckas ledighet (i städer 4 dagar), den sk. friveckan eller slankveckan. 
Husaga:
Husbonden hade rätt att kroppsligen bestraffa både hustru, barn och tjänstefolk. Enligt de medeltida landskapslagarna ägde husbonden rätt att med måtta aga både sin hustru, sina barn och sitt tjänstefolk. I 1734 års lag fanns inga bestämmelser om mannens rätt att aga sin hustru men däremot bestämmelser om föräldrars rätt att aga sina barn.
Husbondens och husmoderns rätt att aga sitt tjänstefolk reglerades framför allt i de olika legostadgorna.  År 1920 avskaffades helt och hållet husbondens rätt att aga sina tjänstehjon.
Jordbrukets avkastning och nödår 
[ HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/slahem.htm" Föregående sida] [ HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/index.htm" \t "_top" Startsidan] [ HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/sljordbruk.htm" \l "Jordens avkastning#Jordens avkastning" Jordens avkastning] [ HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/sljordbruk.htm" \l "Nödår#Nödår" Nödår] [ HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/sljordbruk.htm" \l "Skatter#Skatter" Skatter] [ HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/sljordbruk.htm" \l "Skiftesreformen#Skiftesreformen" Skiftesreformen] [ HYPERLINK "http://www.algonet.se/~hogman/sljordbruk.htm" \l "Bondesamhället#Bondesamhället" Bondesamhället]
Jordbrukets avkastning
Avkastningen på åkrarna var förr i tiden mycket blygsam i förhållande till dagens moderna jordbruksmetoder. Till stor del hände detta samman med den ägosplittring som fanns i byarna där varje bonde hade sina tegar på många ställen.
Längre tillbaka, på Gustav Vasas tid, förekom ingen odling av foderväxter. I stället använde man några dagsverken att samla ihop halm, löv, bark och vass som vinterfoder till kreaturen. Detta gjorde att en stor del av djuren svalt ihjäl under vintrarna.
Mjölkkorna på 1500-talet var inte större än en årsgammal kalv idag. Fetthalten på mjölken var dock större än i dag.
Dock förekom inte så stor undernäring på 1500-talet. De många människor som var i kungens tjänst hade en daglig konsumtion på 4.000 kalorier. Detta skulle innebära att 1500-talets människor hade en näringsstandard som sedan inte skulle återkomma förrän långt in på 1800-talet.
Vissa år uteblev skörden mer eller mindre, i de flesta fall beroende på vädret. Tidig eller sen frost, för mycket regn osv. Detta i kombination med dålig effektivitet i jordbruket gjorde att missväxt fick mycket allvarliga konsekvenser för befolkningen. Det lilla man då fick från jorden räckte ej till över hela vintern.
Vid besvärliga nödår tvingades man nödslakta boskapen och något utsäde till nästa år blev det ej. Upprepades nödåren var katastrofen mer eller mindre ett faktum. Många svalt ihjäl.
I dessa tider fick man ta till allt för att mätta alla munnar. Känt för alla är väl barkbrödet. Man drygade ut mjölet med innerbarken från träden och bakade bröd på det.
Nödår
Under följande år var det allvarliga nödår i stora delar av Sverige:
1649-1650 
Full hungersnöd i landet. Vägarna var fulla av tiggare. Den värmländske studenten P. Gyllenius skriver i sin dagbok "och lågo på vägarna och annorstädes hopetals döda av hunger".
1696
Tidig frost förstörde en stor del av skörden. Hårdast drabbades Norrland, Dalarna och Mälarlandskapen samt särskilt hårt Finland. En tredjedel av Finlands befolkning svalt ihjäl. Den stränga vinterkylan var så hård att det tom var svårt att lossa barken från träden. Som sista utväg åt man agnar, gräsrötter och missnerot. 
1708-1709
Åren 1708 och 1709 drabbades landet av missväxt.
1725
Återigen missväxt. Boskapen svalt och vintern igenom hade brödet i många bondstugor blandats med bark och rötter.
1770
I början av 1770-talet var det svår missväxt och 100.000 människor dog.
1867-1868
Två svåra missväxt år efter varandra. Hårdaste drabbades de norrländska landskapen samt Dalarna och Värmland. Sommaren 1867 var mycket våt och sommaren därpå rådde en förödande torka. Bristen på utsäde var mycket stor och på vissa håll måste en tredjedel till hälften av alla kreatur slaktas. Torkan 1868 drabbade i första hand landets södra halva..
Dessa nödår satte bl a fart på emigrationen till Amerika.

Skatter
Skatterna drabbade enbart bönderna. Kyrkan och adeln var befriad från skatt, adeln i utbyte mot rusttjänst.
Den årliga räntan eller grundskatten utgick från bondens levebröd - jorden och erlades i naturaprodukter.
Vid sidan av grundskatten utgick kyrkotionde. Ett tionde var en tiondel av det som bonden skördade på sina åkrar och gick till kyrkan och prästen.
Denna typ av skatter var kvar ända in i början av 1900-talet.
Dessutom fanns en särskild personskatt, mantalspenningen som utgick från 1630-talet med 1 öre per vuxen person mellan 15 - 63 år. Den upphörde först 1938. 
För att kunna driva in rätt skatt förde myndigheterna olika register:
Jordeböcker, tionde längder, taxeringsländer, uppbördslängder, mantalslängder mm.

Jordnatur:
Skattejord
Ägdes och brukades av självägande bönder. Skatt erlades till kronan.
Skattefrälse jord 
Som ovan men skatten erlades till frälsemännen (adeln).
Kronojord
Ägdes av kronan men brukades av åbo eller landbo (arrendator) mot arrende till kronan. Brukningsrätten kunde säljas eller ärvas.
Frälsejord
1) Ägdes och brukades av frälsemän (säterier).Ingen beskattning.
2) Ägdes av frälsemän men brukades av bönder genom arrende till frälsemännen. Befriad från grundskatt.

Skiftesreformen
Sen medeltiden reglerades brukandet av jorden i byarna enligt solskiftet. Varje bybo fick en andel av varje åkerstycke som byn ägde. Alla hus var samlade i byform, ofta runt en kyrka.
Varje åker var splittrad i flera tegar. Varje bybo hade sin andel i respektive åkerstycke.
Detta innebar att alla bönder i byn var tvungna att använda samma växtföljd och plöja och så och skörda samtidigt. Även om han ville hade den enskilde bonden ingen möjlighet att genomföra några förändringar i sitt eget jordbruk.
För att modernisera jordbruket och få bättre avkastning av jorden utfärdades 1749 författningen om storskifte. Syftet var att samla hemmanens marker till så få skiften som möjligt, helst bara ett. För att kunna genomföra detta måste lantmätarna göra noggranna värderingar av bördigheten för alla byns åkrar så att de kunde fördelas på ett rättvist sätt.
Det stora genombrottet för storskiftet kom på 1770-talet.
Storskiftet blev inte tillräckligt genomgripande. Kompromisser blev ofta nödvändiga. Fortfarande var ägorna för splittrade, den enskilde bonden var fortfarande beroende av sina grannar.
I Skåne hade radikala skiftes idéer tillämpats av godsägaren Rutger Maclean på Svaneholm. 1782 - 85 delades jorden på Svaneholm in i kvadratiska enheter och byarnas gårdarna spreds ut en och en, var och en mitt på sina ägor. Detta blev modellen för enskiftet som stadfästes i slättlandskapen i södra Sverige 1803-04. Enskiftet var mest lämpligt på de stora slätterna, dessutom var det opraktiskt med två skiftes typer, storskifte och enskifte.
År 1827 kom därför en stadga om laga skifte som kunde tillämpas i hela landet. Laga skifte genomfördes på de flesta håll i mitten av 1800-talet. Det innebar ofta att gårdar flyttades ut från byarna. Ersättning utgick för nedrivning av de gamla husen och transport och iordningställande på den nya platsen.
Efter skiftena har många gårdar återigen splittrats genom hemmansklyvning. På grund av den kraftiga folkökningen under 1800-talets slut delades ofta hemman mellan arvingar. 
Bondesamhället
I det svenska bondesamhället under 1700- och 1800-talet talade man inte så mycket om familjen utan om "folket på gården". Till gårdsfolket hörde bondens familj, kanske några släktingar och dessutom tjänstefolket: drängar och pigor. Drängarna och pigorna kunde vara barn, ungdomar som arbetade tills de fick en egen gård, och äldre människor som inte hade kunnat skaffa egen jord. På en svensk gård bodde oftast ej fler än tio personer. Det var svårt att skaffa fram mat till fler. 
En gård hade ofta drängar och pigor om husbonden och husfrun var unga och hade små barn. När barnen blev större och kunde hjälpa till med arbetet på gården behövdes i regel inga pigor och drängar. Bondefamiljerna brukade ej ha så många barn. Man gifte sig sent, kvinnorna var ofta 25 år eller äldre, männen omkring 30. Men traditionerna var olika i olika delar av landet. 
Människorna i torp och backstugor hade inget tjänstefolk, de arbetade själva för andra. De bodde i kärnfamiljer (mamma, pappa, barn), men måste ofta skicka barnen som lillpiga eller lilldräng till någon bonde redan då de var små. 
I bondesamhället var det inte förälskelse och kärlek som bestämde vem man gifte sig med. Vilken familj man kom ifrån, hur stor gård familjen hade mm var viktigare. 
Man behöver bara gå tillbaka till början av 1900-talet för att det skulle ha varit otänkbart för en gift kvinna i Sverige att gå utomhus utan hårbeklädnad. Håret fick ej visas utan man bar alltid någon form av huvudbond. Detta levde längst tid kvar på landsbygden.
Känd är den historia om en kvinna i en bondby som skulle uträtta ett ärende tidigt på morgonen. Hon struntade i huvudbonaden och hade bara nättsärken på sig (något under bar man ej, under kläder fanns inte) när hon gick ut. Trots den tidiga timmen möter hon en granne. Snabbt som ögat lyfter hon särken så att håret täcks. Det var viktigare att skyla håret än resten av kroppen.
I bondesamhället sattes de gamla "på undantag". Det betydde att de lämnade över gården till något av barnen och flyttade till en mindre stuga på gården, undantagsstugan. Man skrev ett kontrakt där det stod vad de unga skulle ge de gamla varje år: ved, säd, hö osv. Detta kallades födoråd och födorådstagare.
Pigor och drängar, som kanske arbetat hela sitt liv på gården, fick ofta stanna när de blev gamla. De kallades inhyse-hjon
Men alla på landsbygden bodde ej på bondgårdar. Det fanns många fattiga och sjuka som måste klara sig på det som bönderna ville ge dem. I mitten av 1800-talet började man auktionera bort fattiga barn och gamla till de som hade lägst krav på ersätning från socknen för att ta hand om dem. Ofta fick barnen arbeta hårt på gården dit de kom. Aktionerna med fattiga människor fortsatte ända till 1918.


tisdag 21 januari 2014

Finding relatives in Beograd

I have an email from Jasna@lab250.imp.bg.ac.yu from 2 july 1998 ==>

that can be Academic Network of Serbia (AMRES)
and has now lab250.imp.bg.ac.rs

Jasna is Jasna Nikcevic

http://www.pupin.rs/en/contact/

----------
Contact with the attorney in Beograd
Djurdje M. Ninkovic working at

Ninkovic , Milovana Milovanovica 1, 11000 Beograd, Yugoslavia

------------
Did find a relation when doing the DNA Gedcom test with a Tatjana Cakulev that looks promising as she is from Belgrad ==> that could be a relation on my mothers fathers relation see http://minancestry.blogspot.se/2013/12/beograd.html


Log 

Email Archive arhivbeograda@orion.rs Facebook asked question
Dear Magnus, Thank you for contact us! Please, send this request to arhivbeograda@orion.rs, and we will answer you from monday. Best regards, Slobodan Mandic, Historical Archives of Belgrade
-------
Jasna Nikcevic 
jasna.nikcevic@pupin.rs email
arhivbeograda@orion.rs email 
Bliže informacije na telefone: 011/6772 987, 011/6784 400, 011/6774 562.http://www.pupin.rs/2014/03/ponuda-za-programski-sistem-za-unos-poreskih-prijava-za-imovinu-pravnih-lica-ppi1/

lördag 18 januari 2014

Änkekonservering

Sotaränkors överlevnadsstrategi
Konservering av prästhem

Links for researching on soldiers



Good books 




Årsboken 1988: Båtsmän, ryttare och soldater



Video/Movie


Raskens on SVT
" Serie från 1976 efter Vilhelm Mobergs roman med samma namn. Raskens är en berättelse från 1800-talets Småland, en hyllning till alla de människor som blev kvar i Fattigsverige och kämpade för tillvaron under oerhört knappa förhållanden. "


Words mentioned
Drängkista
Kvotebönder
Rotemästare
Rotebönder
Rekryrteringsmöte
Lönesedel

Hints


From Facebook
 Många generalmönsterrullor är indexerade hos SVAR, på kompaninivå, så vet du vilket regemente som han tillhörde (eller åtminstone vilka regementen som tog upp personer från aktuell församling, kan man få fram kompaniet), och det är lättare att leta på 150 personer är 1200 personer. (Båtsmännens generalmönsterrullor har jag ännu ingen direkt aning om hur jag hittar i)

About the War

Svenska slag Avsnitt 1 del 1
http://www.youtube.com/watch?v=WOQ7BpB03Vg
Svenska slag Avsnitt 1 del 2
http://www.youtube.com/watch?v=zftoXNIZl28
Svenska slag Avsnitt 1 del 3
http://www.youtube.com/watch?v=PlkcVcQ79UY
Svenska slag Avsnitt 2 del 1
http://www.youtube.com/watch?v=UzgkDmmNde0
Svenska slag Avsnitt 2 del 2
http://www.youtube.com/watch?v=CAwP8i3GZ0w
Svenska slag Avsnitt 2 del 3
http://www.youtube.com/watch?v=u5q1mG2RQOs




Böcker/Books and other good sources














Genetic Genealogy - the basic and beyond och är skriven av Emily D. Aulicino













The books I have bought in Swedish


Släktforska steg för steg
Per Clemensson, Kjell Andersson
ISBN 978-91-27-11886-7


















Främling i förskingring - Katolska levnadsöden i arkivens spegel
Lars Hallberg
ISBN 978-91-85-608386















Källor till invandringens historia - i samtliga myndigheters arkiv 1840-1990
Lars Hallberg
ISBN 91-88366-55-3












Emmigrant forskning
Ted Rosvall, Anna-Lena Hultman
ISBN 91-87676-55-9













Smedforska - Hur jag finner brukssmeder i släkten
Ulf Berggren
ISBN 978-91-87676-69-7
























Genvägar - praktisk handledning till DNA jämförelse i släktforskning
ISBN 978-91-637-2185-4



Mastering Genealogical Proofs
Kindle
ISBN 9781935815099



























CD

Smed CD


Online

ArkivDigital - mycket bra
Svar - nja
Ancestry - World de lux see blog post